tisdag 19 juni 2012

Har flyttat hem!

I söndags blev flytten till! Många långa timmars jobb blev det och mycket folk har vi att tacka för det. Men nu är vi i alla fall här!

För tillfället njuter vi av tillvaron, packar upp så många flyttlådor som möjligt, försöker organisera livet och hemmet och inhandla det som ännu saknas. Men framför allt försöker vi inse att vi är husägare och att allt det här är vårt.

Jag har en underbar make, en underbar familj och underbara vänner. Och allesammans kan nu samlas i det drömhus vi byggt tillsammans. Livet är nästan för bra just nu. Det enda riktiga att göra är att njuta av det fullt ut och vara tacksam över allt det man fått.

fredag 15 juni 2012

Nu händer det!

De första flyttlådorna tar sig från Bennäs till Bäckby ikväll.
Och fler ska packas bara mammorna tar sig hit.
Riktigt spännande!

Enda ledsamma är att Edgar ska bo i Sansund ett tag.
Även om han kan vara rätt högljudd så kommer jag sakna honom jättemycket.
Men det blir bättre för honom såhär. Och det är ju inte för alltid.

onsdag 13 juni 2012

Bara en och samma sak

Det här börjar lite kännas som när man skrev studenten, eller liknande aktivitet som helt enkelt tar precis all ens vakna tid. Det enda vi gör är bygger och bygger och bygger. Så berättar jag för er om att vi bygger, ringer några samtal för att få bygget att gå vidare. Och så fortsätter vi och bygger och bygger och bygger. Man börjar bli lite trött på det själv, hur orkar ni lyssna på det?

Och framför allt, hur orkar folk komma och hjälpa oss fortfarande? Jag förvånas alltid lite över det och samtidigt känner jag mig alltid lika lyckligt lottad då jag ser att någon kommer för att hjälpa till.

Nåja, nu börjar vi ju verkligen vara på det sista, för att få huset stämplat som beboeligt alltså. Byggandet kommer väl nog att fortsätta hela hösten kan jag föreställa mig. Men vi ska nu först flytta in och göra något annat än att bygga en tid. Som att njuta av sommaren och det faktum att vi har ett eget hus!

Så för tillfället finns det tre kategorier på bygget: Det som är klart, Det som ännu ska göras innan flytt och Det som får lämna till senare. Den sista kategorin är nästan den enklaste, eftersom den innefattar två sovrum och två vessor. Plus en del lister kan jag tänka mig. Och personliga inredningsdetaljer och pyssel. Sådant man helt enkelt nog hinner med i sinom tid och kan ta lite i taget.
Det som då är klart, om man håller i bakhuvudet att det har att göra med "klart för att vi ska kunna flytta", så är: Allt innertak. Allt målande av väggarna. Alla fondtapeter. Golvet i badrum, hjälpkök, sovrum, klädskrubb, köket, vardagsrummet, trappuppgången, lilla korridoren och skafferiet. Fast inredning i klädskrubb, badrum och hjälpkök. T.o.m. diskmaskinen är på plats i hjälpköket! Strax över hälften av fönstrena är listade och typ hälften av taket är listat. Golvlisterna har inte hunnit lika långt (vilket ju är förståeligt eftersom golvet just kom på plats) så de finns egentligen bara i klädskrubben och hjälpköket för tillfället. Största delen av elen är också kopplad och ett flertal lampor hänger redan på plats. Har jag bort någonting?
Den sista gruppen, Det som ännu ska göras innan flytt, är ju den vi kanske är mest fokuserade på själva just nu. Och den krymper för varje dag. Men det vi i alla fall har kvar att göra är: Lägga golvet i korridoren och arbetsrummet, troligen också i hallen och skrubben. Sätta klart in fast inredning i köket (halva är redan på plats), korridoren och skafferiet. Lägga in innerdörrar. Få vatten och ventilation kopplad (vvs-gubben har lovat komma i tre dar nu och ännu inte dykt upp!). Det vi sen troligen får lite på köpet är att bastun blir klar, då svärfar tydligen har sett det som hans uppgift att se till att vi har en bastulave :)  Den som är riktigt uppmärksam märker att vi i detta skede ännu saknar en trappa. Den kommer i månadsskiftet och monteras av tillverkarna, så också det extra räcket på andra sidan hallen, så det är inget vi behöver stressa med.
Sist har vi ju såklart en sak som man inte får glömma. Och det är städningen. Mamma, syster och svärmor har redan börjat med att tvätta fönster och torka ur färdiga skåp och rum. Så förhoppningsvis behöver vi bara dammsuga ett varv (igen) och torka av de yttersta ytorna (igen) innan vi flyttar in.

Så, det var ännu en bygguppdatering. Planen för dagen för min del är ett besök till rådgivningen, ett varv via bygget och sedan hem för att börja packa ner saker i lådor. Sakta men säkert ska lägenheten bara bestå av flyttlådor.

söndag 10 juni 2012

Mina föräldrar känner mig för bra

Överlag ni som känner mig så vet att jag är en handlingskraftig person. Jag gillar att ta tag i saker och jag är varken rädd att konfrontera folk eller bli skitig under naglarna. Så då förstår ni ju också hur otroligt frustrerande det är när man står där på bygget och inte kan göra ett skvatt! Och då hjälper det inte att folk säger "Men det är viktigt för dig att vila nu" eller "Du får inte stressa i ditt tillstånd". Jag bryr mig inte! Bygget går långsamt fram och jag kan inte göra någonting för att hjälpa till! Och det krävs inte mer än en halv dag hemma i lägenheten förrän jag klättrar på väggarna då jag bara känner mig uttråkad och värdelös. Och att ha en sådan fru just nu så hjälper ju inte Tobbi det minsta (kan bra föreställa mig hur påfrestande det skulle vara, då han själv dessutom säkert är trött efter en dag på bygget).
Nå, hur löser mina föräldrar det här? Jo, de tar och parkerar familjens husbil utanför bygget! Helt plötsligt kan jag hänga med i Tobbis tempo igen utan att han måste sacka efter. Så nu kan jag stiga upp med honom på morgonen, åka till bygget, äta min frukost där (jag är inte hungrig de tider han äter frukost på), gå ett varv på bygget och se vad som har ändrat sedan sist, göra "nytta" genom att plocka småskräp, koka kaffe, laga mat, köra och handla något de behöver osv. Och sedan gå till husbilen för att pausa, vila och ta det lugnt. Precis det som hälsovårdaren rekommenderar. Så tack vare husbilen så har jag fått skapat en rytm jag orkar leva i just nu och som gör det möjligt för mig att känna mig delaktig i något som verkligen känns som en viktig del av mitt liv.

Jag är så väldigt tacksam över att jag fått de föräldrar jag har. Som verkligen känner mig och vet hur jag fungerar. Tack vare dem har Juni blivit en sommarmånad som jag kunnat njuta av.


(P.S till alla som följer byggprocessen.
Emil och Hanna var på bygget igår och Emil satte upp det sista av innertaket. Så nu är både tak och väggar 100% klara inför flytt!
2 sovrum och 2 vessor kommer att vara oklara när vi flyttar in, så dessa rum har såklart inget innertak och endast grundmålade väggar ännu. Men andra rum börjar vara 100% klara från golv till tak och har t.o.m. städats ett första varv för att få bort lite byggdamm.
Det vi väntar på just nu är egentligen VVS gubben. Får han bara sitt jobb gjort nästa vecka så har vi ett hus som är mer än väl beboeligt!)

torsdag 7 juni 2012

Veckan som varit

Veckan som varit kan summeras med: Mycket. Det har varit så mycket av allt att mycket har runnit över för oss.
På plussidan så har mycket blivit gjort, mycket har hänt på bygget, mycket har rett ut sig och mycket har fallit på plats. Men sedan har vi också haft mycket på minussidan. Mycket har gått åt pipsvängen, mycket har vi behövt ändra på, mycket har vi varit tvungna att ändra våra scheman efter, mycket har hänt med oss under de här dagarna och mycket har gjort att vi blivit mer och mer försenade enligt den tidsplan vi satt upp.
Så ingen blir väl förvånad, med tanke på allt som händer just nu. När man bollar med att försöka få bygget klart i tid, att försöka få andan att hålla, att försöka få kroppen att orka med, att försöka få sina värden i skick så att doktorn kan säga att man mår bra. Och att samtidigt känna pressen över att deadlinen sakta men säkert knuffas lägre och längre bort, allt längre från den dag vi tänkt flytta in, och känslan när vi inte längre kan knuffa datumet för lägenheten är inte längre vår. Lägg då på känslan av att inte veta när det blir dags att åka till sjukhuset och läkarnas tränga order om att inte anstränga sig. Den stressen börjar verkligen ligga på nu.
Så ingen blir väl förvånad om jag säger att veckan varit känslofylld. Å ena sidan har det varit en av de roligaste veckorna på länge, fulla av hopp och förväntningar och härliga människor. Å andra sidan har det varit den tyngsta veckan på länge, då hoppet brister och motgångarna bara varit för många.

Sedan kan jag bara inte låta bli att dra på munnen då sjuksköterskan säger "Ja, och så får du inte stressa nu". Good luck have fun with that one!

Nej men seriöst, Tobbi och jag har alltid varit fixar-folk och B-planen finns alltid i bakhuvudet. Så även om veckan har varit tuff så vet vi att vi fixar det. Men livet skulle gärna få sluta slänga motgångar på oss för en vecka nu. Tack.


fredag 1 juni 2012

Omvända jämstäldhetssysslor

Jag har ju tidigare sagt saker som att "det är inte rätt att ni ska slita ihjäl er med hussysslor medan karn ligger på soffan och latar sig" och "det viktiga är inte hur ni delar upp det, utan ATT ni gör det och att karn KAN göra sysslorna ifall du inte har möjlighet. Som t.ex. om du är borta av någon anledning".

Men det är ju helt klart lika viktigt att det här fungerar andra vägen också. För man vet aldrig när det behövs göras en "kara-syssla" och karn inte är där. Då är det ju bra om man själv vet hur man ska ta tag i problemet. Det viktiga är att man själv kan, även om karn säkert hade gjort det bättre.
Som dagens problem för mig. Tobbi är på jobb och vi MÅSTE få taklisterna från stan idag. Så vad gör man? Jo, man är så pass förutseende att Tobbi hämtar släpkärran från Bäckby kvällen innan (det var ju nästan på vägen hem från jobbet i alla fall) och ser till att allt är klart för dagen. Och sen är det bara att bita i det sura äpplet och inse fakta: Jag har aldrig kört med släp förut, men nu har jag inget val längre. Så idag gjordes jungfruresan in till stan, in i Trävaruhandelns lagerhall och ut med listerna fastspända på släpet. Lite backande fick jag t.o.m. testa på. Men allt gick bra och nu är jag hemma igen med listerna på kärran.
Och vad har jag lärt mig idag? Nå, för det första att jag KAN köra med släp. För det andra så skulle det helt klart ha känts bra om jag fått göra den här resan med någon, så denne någon kunde ha informerat mej om lite tips och trix när det kommer till släpkärror. Samt att denne någon skulle ha kunnat säga hur nära något man är då man backar, så hade man själv inte behövt känna sig så nervös över att det skulle kunna ta i något.
Vidare så har jag lagt på min mentala lista att jag ska lära mig att sätta fast och ta lös en kärra själv. Men för idag kan jag ju skylla på att man inte ska anstränga sig så mycket i mitt tillstånd. Haha. Nej men helt seriöst, det är nog en sådan där grej som alla borde kunna. Så det ska jag nog pröva på. Plus att jag ska öva att backa med släp, så om jag någon gång behöver göra det på ett mindre område så har jag nu lite självförtroende över det hela.

Men det tar vi en annan dag. Idag ska jag bara vara stolt över att jag faktiskt vågade testa något nytt.