måndag 28 januari 2013

Glasögon provning

Så nu var de här, de nya glasögonen. Men bara fem par kom. Vilket är konstigt då det står både på sedeln och nätet att de alla blivit skickade.
Gjorde ett kollage på de jag fick plus det par jag redan har. Första bilden är mina egna glasögon. Det roliga med när jag tog bilderna är att jag för första gången ser hur mycket jag och syster liknar varandra.

söndag 20 januari 2013

Glasögon

Har haft samma glasögon nu i fem år och visste redan ifjol att mina styrkan i glasögonen var för svaga. Men pga graviditeten så iddes jag inte köpa nya, då synen (som allt annat) kan påverkas av hormonerna. Sex månader efter förlossning rekommenderade de att jag skulle vänta, så nu är det äntligen dags! Var i helgen till  Silmäasema för att få synen uppkollad och fick hem sex par glasögonbågar på prov. Dock hittade jag inga som jag riktigt fassnade för (och ska man betala 300€ för nya glasögon så ska man nog vara frälst).

Så nu tänker jag försöka mig på att köpa glasögon via nätet. Ingen aning om hur det kommer lyckas. Men vi får se, stay tuned. 6 par glasögon påväg hem i postlådan.


Idag älskar jag att bo i Finland


(Men fortfarande måste jag in via datorn för att få bilden att se bra ut i webversionen...)

Brädspels byrå

Första blogginlägget från telefonen, får se om det blir till något.
Testade att plocka alla våra brädspel och kortspel i byrån på övervåningen. Konstaterade dessutom att det ryms fler spel dit,  haha!

Uppdaterar: Förutom att jag råkade klicka spara istället för publicera, och att bilden blev jättestor. Så gick det bra att skriva från telefon. Ska se om det går bättre i försök två.

fredag 18 januari 2013

Välkommen fredag

Även om jag är mammaledig så är det nog något speciellt med fredagar... iaf om Tobbi är hemma, haha!

Idag är en sådan där dag när jag önskar att jag aldrig mer måste jobba, alla har väl sådana dagar? Jag trivs så bra här hemma med Tilde, att få ge henne all uppmärksamhet på dagarna och att pynja på med hemmet. Och även om det känns lite gammaldags att modern i huset är hemma och fadern är ute och jobbar, så nog känns det skönt att huset är städat och klart när Tobbi kommer hem (det garanterar dock inte att han alltid slipper undan att göra mat) så vi kan hitta på något roligt istället när vi får vara tillsammans.
I slutet av föräldraledigheten finns något som kallas för pappamånaden. Det ska föreställa att mamman får en chans att komma tillbaka in i arbetslivet medan pappan är hemma en månad. Fint att det finns tycker jag, barnet får ju fortsätta att ha en förälder hos sig då. Men passar nog inte oss alls. För det första så är Tobbis lön märkbart högre än min, för det andra kan han inte bara sådär säga att han är hemma en månad (ja, jag vet att i teorin har han rätt till det. Men i praktiken skulle det skapa större problem än nödvändigt) och dessutom vet jag inte om jag skulle få jobba fulltid heller under pappamånaden. Det är riktigt dött på byggfronten just nu så folk är permitterade till höger och vänster. Nej, då är jag nog hellre här och leker hemmafru. Jag trivs bra här.

torsdag 17 januari 2013

Annons om diet

Då jag loggade ut från min Hotmail ser jag denna annons på MSN:s sidor. Annonsen säger "Minska 3 klädstorlekar" och visar sedan en tecknad kvinna som krymper medans du ser på annonsen från en fyllig kvinna till nästan ingenting. Och jag blir bara så störd!
För det första, det där är INTE tre klädstorlekar! snarare 10... Och sen hoppas jag verkligen att någon som är i storlek med första bilden inte har den sista bilden som mål. Jag hoppas egentligen att ingen har den sista bilden som mål, för hon ser verkligen ut att kunna gå av på mitten när som helst.
Ja, jag vet att det "bara är en tecknad bild". Men jag tycker ändå att det är fel. Utan att prata om vad jag tycker är snyggt och inte snyggt så tycker jag inte att man ska sikta på något som är sjukligt. En plus-storlek kompis sa "En av hennes orsaker för att gå ner i vikt är för att orka leka med sina barn och kunna finnas där för dem". Tror ni verkligen att den spinkiga lilla tjejen i ruta tre orkar leka med sina barn efter att ha jobbat hela dagen, varit på gymmet och tränat skiten ur sig och sedan kommit hem och lagat mat? I alla fall jag tror hon är rätt trött och sliten då. (Okej, vem skulle inte vara trött och sliten då, men ni förstår poängen)
Jag tycker absolut det är okej att banta och träna bort kilon för att nå drömvikten. Men kom då ihåg att ni siktar på att vara nöjda med ert utseende och orka mer, inte på att vara spinkigaste på festen. Och spinkig behöver inte alls betyda lika med snygg.

måndag 14 januari 2013

"Arbetsintervju"

Var till jobbet idag för att diskutera hur jobbet ska börja se ut efter mammaledigheten. Iiik! 
Chefen ska prata vidare med sin chef, så ser vi hur det blir. Spännande.

onsdag 9 januari 2013

Snabbt och enkelt

Ifall nu någon skulle ha missat det, så är jag ju mammaledig som bäst. Dessutom är Tobbi borta och kör med jämna mellanrum. Med det sagt så kan vi även konstatera att det blir rätt många måltider som man ska dona om själv. Och finns det något så trist som att göra mat till bara sig själv? Sen blir det ju inte lättare då jag lovat mig själv att skära ner på alla kostnader. Så ingen hämtmat här inte (om man inte blir bjuden som igår såklart, haha!)

Vad äter man då om man vill hålla kostnaderna nere? Och det hjälper ju inte att man har en liten en som också ska ha uppmärksamhet. Det måste med andra ord gå snabbt också. Sen är jag dessutom rätt petig och vill inte äta samma sak hela tiden. Tre gånger i veckan har jag konstaterat att är absolut max. Efter det vägrar jag äta samma måltid en gång till. Så, för sju dagar i veckan ska jag hitta mat som: Går snabbt att laga, är billig och dessutom varierande. Ingen lätt nöt att knäcka.
Obs! Jag är inte så bra på det här med sallad (att göra, äter gör jag gärna), eller det går i preioder, ibland äter jag massa sallad och ibland ingenting. Försöker därför äta tortillas och pajer med mycket grönt i så att jag automatiskt får i mig det jag behöver. Fruktsallad som kvällsmål brukar också vara ett sätt att komma ikapp på den gröna fronten.

Det här är iaf vad jag har kommit på hittills i matväg:

  • Potatis och tonfisk (tar ju sin tid att koka, men man behöver ju inte närvara under koktiden)
  • Gröt (finns att köpas färdig risgrynsgröt, utan E ämnen, för lite på en euro)
  • Malet kött med pasta/ris/potatis/tortilla m.m (gillar malet kött då man kan ha det i det mesta)
  • Pannkakor
  • Baconröra med pasta/ris
  • Ägg i alla former. Med bröd/korv/pytt osv.
Min "nödfallsmat" då Tilde absolut inte vill låta mig stå i köket eller jag är riktigt trött på matlagning:
  • Fylld färdigpasta (blir inte många euro då ett paket räcker två gånger)
  • Piroger
Mat jag äter då Tobbi är hemma och har lite mer tid i köket (eller andra vägen, att Tobbi kockar):
  • Pajer
  • Lasagne
  • Kyckling med currysås och ris
  • Nötstrimlor i wok med ris (oj, det var länge sedan)
  • Klyftpotatis (gärna egen) med biffar
  • Såklart en hel del av det jag räknat upp tidigare, haha!
Allt jag gör med Tobbi kan sedan bli rester att bara värma under kommande vecka. Uppskattas alltid då man är trött och inte har motivation att hitta på något.

Så min fråga till er nu är: Vad äter ni?

söndag 6 januari 2013

Fru Chaufför

Ni kan säkert själva räkna upp en massa olika yrken där arbetstiderna inte är de där 8-16 standarden. Läkare, sjukskötare, kassatant eller bonde till exempel. Och chaufför är ju självfallet ett av dem. 
När Tobbi började som chaufför så vet jag att jag var rätt gnällig "måste du jobba så sent" eller "varför kommer du inte hem snart" var standardfraser, men hans första jobb som chaufför var också rätt oförutsägbart. På morgonen kunde han åka iväg på ett tio timmars jobb för att sedan ringa och säga att han inte kommer hem inatt. Alls. Han sover i lastbilen så han får fortsätta direkt imorgon. Och sedan att hans chef var så flummig gjorde det ju inte bättre. Så man kan lugnt säga att det jobbet nog inte passade någon av oss. Inget gick ju att planera.
Nu är det nog mycket bättre. Kör han mjölkbilen så har de rätt exakta tider på hur länge det tar, drar det ut på tiden vet man att det är pga väglag eller krångel vid mjölkcentralen, sådant man vet att är ingens fel och inget man kan göra något åt. Kör han med fraktbilen så vet man redan innan helgen om han är borta hela eller halva veckan därpå (ibland kan halva veckor också bli till hela veckor, men det är sådant man får ta) så man vet oftast med en dags marginal när han borde vara hemma. Så vi trivs rätt bra som det är.

Men nog är det egentligen rätt ironiskt att jag, som har sådan separationsångest och hatar att säga hejdå, är Fru Chaufför. Att varje vecka måste jag säga hejdå till den man jag bryr mig mest om. Men bra träning måste jag erkänna att det har varit. Innan Tobbi började jobba så hade vi suttit ihop mer eller mindre konstant sedan höstadiet. Att han sedan började vara borta halva och hela veckor i sträck tror jag nog bara gjorde gott. 
Nu känns inte en halv vecka nästan alls. "Jamen, du är ju bara borta tre dagar. Det är ju ingenting. Snart hemma igen". Men oberoende om det är hela eller halva veckor så är första dygnet alltid det jobbigaste. Jag hatar att sova ensam, så första natten han är borta sover jag alltid dåligt. Och jag hatar att jag inte har någon att vänta hem till kvällen, så första dagen är jag inte motiverad till att göra något. Men när väl den första dagen gått så känns allt mycket bättre. Vi håller kontakten via nätet och telefonen och jag hittar min "änka-rutin" här hemma. Så efter det första dygnet så rullar allt på som vanligt igen.

Skulle jag byta? Om jag fick chansen, skulle jag ändra något? Nej, jag skulle nog inte det. Vårt liv fungerar bra så som vi har det nu så det finns ingen direkt orsak att ändra något. Och jag vet att Tobbi alltid drömt om att få köra lass till Norge och Sverige så varför ska jag ta det ifrån honom? Visst önskar jag att han var hemma mer, men det hinns nog. 
Dessutom ger hans rutter utomlands en ursäkt åt mig att stanna hemma. För så länge ena föräldern är borta så vägrar jag börja jobba på heltid. Tilde skulle ju se så lite av oss då. Så för tillfället är jag glad att jag får vara hemma och att Tobbi drar in pengarna. Det är också en lyx i sig. Vi får se sedan i april hur vi löser det hela, då min föräldraledighet tar slut och kassan sinar. Hoppeligen löser det sig också.

torsdag 3 januari 2013

Då börjar vi det nya året

Första inlägget 2013 då. Och så här har det sett ut hittills:

1 januari: Kaffe hemma med besök, kaffe i Kållby för att fira Pappa
2 januari: Börja ta tag i vardagen, hämta posten för första gången på 2 veckor (fick en massa julkort vi inte hunnit hämta innan jul. Men lika uppskattade för det), ett varv via Kokkola utan att shoppa något, ett varv via Jakobstad för att hämta en wcstol och avslutningsvis lite flumm och drömmande framför laptopen.
3 januari: ...Ja, jag har väl hunnit vakna och ätit frukost. Tilde har gått tillbaka i säng (sover förmiddagspasset) så det är bara jag här just nu. Tobbi jobbar. Ska ringa lite samtal sedan då jag tror att folk med säkerhet har vaknat.

Nyåret firades framför TVn tillsammans med Tobbi. Mysigt så. Med Once Upon a Time och de godsaker vi hittade i skåpen. Nyårslöften har lagts, sådär halv seriöst i alla fall. Mitt blev att jag ska börja slösa mindre, egentligen att vi ska börja slösa mindre (för det hjälper faktiskt inte om inte jag släpar med Tobbi i det hela, även om jag helt klart tror han kommer ha det lättare än jag att sluta impuls shoppa). Så nu i Januari börjar vi med köpförbud. Allt som inte är livsnödvändigt (som mat, blöjor och mediciner) så ska alltså inte köpas.
En wc-stol ser jag dock som livsnödvändigt då vår vvs karl kanske kommer på besök imorgon, så den var jag tvungen att hämta igår. En annan sak jag har lovat mig själv att är okej att inhandla i januari är nya glasögon. Det har inte gjorts tidigare då de rekommenderar att man inte testar styrkan under de första 6 månaderna efter förlossningen (graviditeten kan påverka ögonen på det sättet) så jag har inte kunnat fixa nya innan nu. Och nya börjar nog vara livsviktiga, för jag ser inte gatunamnen om skylten sitter fast på en husvägg.
Folk kanske tycker att en förbudsmånad är väl för enkelt, det är ju bara att vänta till februari och shoppa allt då. Men min tanke är egentligen att känns det som att det gick för lätt så kommer februari också bli en köpförbuds månad. Det viktiga med det här är egentligen inte det att jag inte shoppar något, utan att jag blir van med att jag kanske inte behöver allt det där som jag tror att jag behöver.