onsdag 24 december 2014

God Jul till Er Alla!

Har idag firat jul (som majoriteten av Finland och andra länder som firar på julafton och inte juldagen). 
Vi hade bokat tomte (typ kl 12 inatt, bokningen alltså). Varför gör man det? Varför har man tomte när man har barn? Det är inget måste och många skippar det idag. Jag har inte riktigt kunnat ge något svar på det. Inget vettigt i alla fall. Men när jag såg Tomten från vårt köksfönster, gåendes på vår snöklädda väg stödandes på en käpp, då var jag 7 år igen och jag tror seriöst jag var den som var ivrigaste att få in tomten. 
Och jag har haft en sådan stark julkänsla, en sådan man hade då man var barn, hela dagen. Jag tvivlar på att allt är tomtens förtjänst. Familjen, maten, barnen, granen... Jag vill säga presenterna, men jag var faktiskt rätt ointresserad av att få dem. Men självklart var de roliga att öppna... Då jag hade tid att göra det i lugn och ro (när man är småbarnsförälder och dessutom är den som bjuder familjen på middag så prioriteras annat än julklappsöppnande). Men när allt sedan lugnade ner sig var det en fin bonus att få öppna julklappar. 
Så nu är vi alla trötta, men så otroligt nöjda. Ja, jag skulle faktiskt kunna gråta, så lycklig är jag just nu. Kommande jular kommer ha det tufft att slå idag. Och kommande vanliga dagar för den delen. Idag är jag lycklig att jag har gift mig med den finaste man jag vet, jag har underbart energiska barn, snälla föräldrar och syskon... Och den bästa släkten man kan giftas in i (och alla ni jag inte träffat idag så får jag ju som tur är se imorgon). Jag älskar vårt hem och jag älskar det vi gjort av vårt liv. Motgångar och andra grå saker tar vi en annan dag. 

Ja, på tal om energiska barn. På Tildes första jul (6mån) beslöt hon sig för att lära sig sitta själv. På Tonys första jul (7mån) lärde han sig att stiga upp själv med stöd. 


Självklart tror jag på julmagin!


söndag 30 november 2014

Källkritik någon?

Nu sitter jag här igen och läser vaccinationsdebatter. Och jag blir så trött. Helt ärligt, jag skulle gärna vilja tro på att vaccinerna är något ont. Att bara vi slutade med dem så skulle en massa hemskheter sluta finnas. Och att även om vi slutade med vaccinerna så skulle inte andra sjukdomar komma tillbaka. Men ännu har ingen text lyckats övertyga mej.
De som är emot vaccin verkar tycka att test på vaccinen görs dåligt, undersökningarna är dåliga och biverkningarna är för farliga. De säger att informationen är riktad. Därför blir jag också så arg när jag sedan läser deras texter där de gör precis det samma som läkemedelsföretagen. De hänvisar bara till andra med samma åsikt och tabellerna och diagrammen är gjorda för att chockera en. Men vad säger diagrammen egentligen? Det pratar de inte om. "Se! Fler barn som är vaccinerade än icke-vaccinerade på det här området har astma!"... Okej, för det första. Antagligen är runt 95% av de där barnen vaccinerade medan endast 5% är ovaccinerade. Antagligen är majoriteten inom båda grupperna släkt med åtminstone en annan inom samma grupp (för vi tror väl fortfarande på att det är ärftligt, eller?). Oberoende så om 1av5 vaccinerade barn har astma medan 9av 95 barn som är vaccinerade har det så betyder det inte genast att vaccinerade barn har lättare att få astma. Ser man på det procentuellt så är det dubbelt fler icke-vaccinerade som har, även om antalet är färre. Men sådant skriver de inte in i sina artiklar. "Fler fall som är vaccinerade.." Jamen, jämfört med vad? Var är källkritiken där! Och vissa sväljer detta med hull och hår. Det skrämmer mig. 
Igen, jag vill gärna sluta med vaccinationer. Men ge mej en vettig artikel att läsa i så fall!

Uppdatering:
Ja, och alla får ju såklart tycka och göra som dom vill. Fritt land. Men hittade äntligen en sida som är för vaccination och som pekar på brister i anti-vaccinationspåståenden. Inte bara att var sida pratar för sin sak utan att bry sig om vad den andra sidan säger. Så nu känns det bättre att sätta dessa "gifter" i våra barn.

Och moster kan vara lugn. Alla sprutor de ska ha har nog barnen också fått och kommer fortsätta få :)

Att bo på landet

Jag ligger här i sängen. Det är mörkt och de andra sover. Surfar lite slött på telefon. Har svårt att somna. När jag till slut lägger ifrån mig telefonen och blundar så hör jag dem. Mössen. De tassar omkring på vårt innertak. Eller, jag hoppas att de är där. Det låter som om de var så nära. Kunde lika bra vara inne i rummet. Jag tänder lampan och ser på golvet, kikar in i alla små vrår jag kan hitta. Inga möss. Det känns som om jag blivit mörkrädd, vill inte sova med lampan släkt. Rätt konstigt egentligen. Jag är inte rädd möss, inte det minsta. Men jag gillar inte tanken att bli väckt av dem. Att ha dem FÖR nära. Att de skulle bita barnen, man har ju hört om sånt. 
Så nu ligger jag här i lampskenet, istället för att sova. Väntar på att höra dem igen. Vill bekräfta att de nog springer på taket, inte i rummet. Överväger att hämta upp en katt, han som kan fånga möss. Tänker på att vi spikade nät för gluggarna till innertaket, så fåglarna inte skulle bygga bo där. Nu bygger mössen bo istället, utan risk för några rovdjur. Kanske jag ska be Tobbi att öppna en glugg. Fåglarna brukar ju i alla fall hålla sig utanför huset. 


tisdag 25 november 2014

Lopp-o-holic

Det var Jans benämning på mig igår. En som är beroende av att shoppa på loppis, haha!

Men visst finns det lite sanning i det. Har shoppat väldigt mycket på loppis de senaste veckorna. Men det är ju så roligt. Och visst är det skönt att köpa saker för en mycket billigare peng än i butiken. Hittills har jag kunnat ursäkta mig med "jamen, vi behöver ju faktiskt det här", men efter att ha låtit Tobbi släpa hem en Skohylla, en byrå och en gästsäng så får jag nog dra i handbromsen för ett tag. Jag påstår fortfarande att vi har nytta av ovanstående möbler, men de är nog inte livsviktiga eller akuta behov. Dessutom har de ökat på min projektlista, så jag får allt bocka av några projekt innan jag inhandlar fler nu. 


Skohyllan och byrån bor numera i hjälpköket. Jag drömmer om att de en dag ska gå i vitt, men efter att ha haft dem här hemma i några dagar så tycker jag de är helt okej i trä också. Även om jag tror de skulle vara mer stilrena i vitt. Jaja, det finns på min to-do list. 


Bredvid byrån ser ni också ett av mina problemområden. En ful blöjroskis och ännu fulare kattlåda. 
Jag behöver en roskis i hjälpköket, blöjorna är tillfälliga, men den används även för skräp vi hittar i fickorna (allra senast då kläderna når tvättmaskinen) eller för prislappar på nya kläder, då vi tömmer väskor osv. Och kattlådan säger ju sig själv varför den behövs. Jag får besöka Pinterest, kanske jag hittar en snygg lösning på det hela. Eller kanske ni har en på lager? Kanske ni vet av någon snygg kattlåda?

fredag 21 november 2014

Blogvember

Blev utmanad av Hanna så det är väl bäst att jag faktiskt genomför en utmaning också för en gångs skull (känns som om det är några jag lämnat på hälft med). Blogvember kan man läsa mer om här.

Så, här är då frågorna, och svaren såklart.
  • Vad är det roligaste med att blogga?
  • Jag gillar att arbeta med text. Det har alltid kommit naturligt för mig och jag gillar att kunna få utlopp för allt (eller okej, en del) som finns på insidan.
  • Vad gör min blogg speciell?
  • Just nu känns den sådär mitt emellan. Då jag började var det en blogg om en ung vuxen. Så blev det en byggblogg. En hobbyblogg. Ja, så startade jag en gravidblogg som blev en mammablogg.... Men nu är ju det där slut (allt utom mammarollen då, och den vill jag helst hålla lite i bakgrunden). Så just nu känns det som om bloggen lite står och haltar. Jag har själv ställt mig frågan utan att ha ett riktigt snyggt svar på den.
  • Hur ser min blogg ut om ett år?
  • Förhoppningsvis så har jag hittat en ny nish. Gärna nog en familjeblogg, men kanske mera fokus på vad vi gör än vem vi gör det med? Kanske pyssel och sysselsättning för stora och små? Ja, vi får se. Verkar ju ha mer tid att blogga i alla fall nu då det är mörkt, så förhoppningsvis dör den inte ut. 
  • Vilket var mitt allra bästa inlägg?
  • Öh.. Jag är uppe i 450 inlägg (OMG! När hände det?) ... Men jag har bland annat skrivit om mobbning och hur det kan vara svårt att upptäcka att man själv mobbar andra. Den tycker jag både är vettig och aktuell.
  • Vilka andra bloggar/bloggare inspirerar mig?
  • Jag läser mycket Lev mer på mindre, Lesthi, Jenn's blogg och Patriksbackan. (Se min blogglista till höger för länkar). Ja, och såklart då Hannas blogg som jag fick utmaningen ifrån. Såklart.

  • Det var de frågorna. Sedan ska också tre personer utmanas och jag utmanar då Sabina, Jenni och Pia. Jag hoppas ni drar utmaningen vidare!

    Foto på mej! #återanvänderfråninstagram


    onsdag 19 november 2014

    En hyllning till släkten

    Jag väcks kl 06.13 av att Tilde säger att det är morgon. Vi har vaknat så i 29 månader nu och jag vet att säger hon att det är morgon så då är det det. Ingen skillnad om det är helgdag, jul eller min födelsedag. Upp ska vi. 
    Inatt har varit en orolig natt. Tilde har inte kunnat sova och skrikit då hon vaknat. I sin tur har Tony vaknat och jag har mest spenderat natten med att bolla mellan dem. Numera är sådana nätter sällsynta, tack och lov, men här var en nu.
     
    Så snart vi satt oss i soffan och Bamse springer i TVrutan så sms:ar jag min Pappa: Jag är trött. Kan du komma hit idag eller vi dit? Han svarar att de båda är hemma idag, det går bra att vi kommer dit. 
    Och plötsligt känns allt så mycket enklare. Vi stannar hemma rätt många timmar innan vi sätter oss i bilen, men allt känns så lätt. Nu vet jag att jag kommer orka hela dagen. Mamma och pappa är rätt slitna idag de med, men tillsammans klarar vi av två yrväder. 
    Och jag är så tacksam. Tacksam att jag alltid kan ringa. Tacksam att jag alltid vet att de finns där. Min familj är nog inte perfekt, de kan göra saker som irriterar mig och jag kan göra saker som irriterar dem. Men ber jag om hjälp så vet jag att de gör vad de kan för att hjälpa. 

    När vi fick barn så var vi nog så tacksamma för att ha familjen nära. Visst kan man skaffa barn borta från familjen, det har vi ju sett. Men nog är det enkelt när alla bor i närheten. Min familj, Tobbis familj, och de vänner man träffar så ofta att de nästan är adopterade de med.
    Sällan måste jag klara barnen helt själv när Tobbi är borta. Det är rätt nyligen jag börjat känna att det ens är möjligt att ha dem själv. Och Tilde och Tony har fått en så fin social krets. Och alla är viktiga. Och det märks, inte minst då Tilde "ringer" med sin telefon. Hon ringer till pappa då han jobbar, Mommo/moffa/fammo/faffa då hon tycker vi har varit borta från dem för länge (typ en dag) och hon kan ringa moster/faster då hon vill berätta något. Så sent som idag ringde hon morbror med en miniräknare, och tydligen fungerade det för han dök upp bara en halvtimme senare. 

    Det jag vill ha sagt är att jag är tacksam för den familj jag har. Och jag är tacksam för allt den ger mina barn. 
    Och nu då vi äntligen blivit friska så ska jag boka in besök hos barnens kusin och hos min syster. Vissa ser man helt enkelt mer sällan än man vill, utan att det är någons fel. Men visst, jag kunde bli bättre på att ringa. 




    onsdag 12 november 2014

    Dolt socker

    Att godis och skräpmat är onyttigt, det vet alla. Men det vi äter annars då? Har ni tänkt på vad ni äter?

    Enligt MåBra ska kvinnor inte äta mer än 50gram socker per dag och män 65gram. Mest för skojs skull tänkte ja se hur mycket socker jag lägger i mig till frukost. 

    Min frukost består utav 200gram yoghurt och 100gram müsli. Vilket jag tyckt är helt ok. Men när jag kollat sockret så ger de 26gram vardera. Bara sådär så var jag uppe i 52gram! Och jag har bara ätit frukost...

    Sen är det stor skillnad på yoghurt och yoghurt. Jag har ätit smaksatt yoghurt, de flesta av dem är 12-13gr/100gr. Men nu har jag köpt naturell yoghurt som är nere på 5gr. Och bara sådär har jag fått bort 16gr per dag. Det är 30% av min frukost. 
    Kanske det skulle vara dags att göra sin egen müsli också?

    fredag 7 november 2014

    Dagens samtalsämne - Hemma med barnen

    Först poppar den här artikeln upp på min fb sida. Sen pratar de i radio om hur papporna så sällan tar ut föräldraledigheten. Och jag blir så irriterad över att alla andra ska få ha åsikter i hur jag tar hand om mitt barn. Och om alla andra få ha sina åsikter, ja då tänker allt jag skriva ner mina jag också:

    1. Stanna hemma med barnen. Efter 9 månader hemma med föräldrapenning så ska du börja leva på vårdbidrag. Det är seriöst MINDRE än studiestödet! Föreställ er att försörja familjen med studiestödet, då ni är en till i familjen...
    2. Pappor borde vara hemma mer. Igen, pengarna. Tobbis nettolön är oskojat 300-1000€ mer än min. Och ska en av oss leva på luft så måste ju den andra förtjäna något. Och helt ärligt, Tobbi VILL jobba. Skulle vi vinna miljoner på lotto så skulle han ändå jobba. Jag skulle inte sätta min fot på en arbetsplats igen. Möjligen skulle jag skaffa en tidskrävande hobby.
    3. Dagis. Tilde har börjat på dagis igen. 5 timmar 10 dagar i mpnaden, även om jag är hemma med Tony. Varför? För att när Tobbi är borta så har jag ensam ansvaret för det dygnet runt. Och jag har ingen egen tid, ingen ordentlig sömn och känner att jag inte kan vara en bra mamma då det är så. Jag har svårt att hinna med maten och kan helt glömma att kunna handla mat eller städa. Men nu har jag ett barn under 10-15 timmar i veckan och de timmarna går till 90% åt att sköta lillebror, städa och handla. 2% är kanske egentid. Och som tack får barnen en mamma som orka. Jag orkar laga mat, orkar bygga pussel och orka läsa bok efter bok efter bok. Tacka vet jag dagis.
    4. Barn idag saknar närhet. Jag kan bara prata för mig själv och mina barn. Men här saknas det nog ingenting. Jag kramar och pussar mina barn tiotals gånger per dag. Jag säger att jag älskar dem flera gånger i veckan (har aldrig riktigt funderat på hur ofta faktiskt... jag bara gör det). Jag sitter och håller om dem då vi ser på TV. Jag pratar med mina barn och jag umgås med. 
    5. Småbarn är bara trygga hemma. Tilde är ett socialt barn. Hon leker och umgås med de flesta bara hon får chansen. Ibland vill hon inte och ibland är hon osäker på nya ställen. Och då får hon vara med mamma och sitta i mammas famn. Utan att skämmas och utan tidsbegränsning. Snart är hon igång igen och har inte tid med mamma mer. Hon har aldrig gråtit när jag lämnar henne på dagis och hon har gråtit endast en gång då hon lämnades vid mommo och moffas, och det tystnade innan jag satt mig i bilen. Proffsen får säga vad de vill, men mitt barn njuter och utvecklas av att vara med andra barn och den gemenskapen kan jag inte ge henne. Inte på samma sätt som jämnåriga.
    6. Dagis är för stora grupper med för få i personalen. Ja, ni får ju välja var ni har era barn. Då jag släpper av Tilde vid Miljas så står dagistanten ofta och endera klär på de andra barnen för att de ska ut eller så står hon och kokar mat. Vanligen är det ett till tre barn där från tidigare då Tilde kommer. "Nu kom Tilde!" ropar de och sedan springer hon med dem in i rummet bredvid för att bygga med klossar. Nästan så hon inte har tid att vinka av mig. Det har antagligen varit svårare för mig än för henne att skiljas.
    Alla föräldrar runtomkring mig har gjort på sitt sätt. Vissa är hemma hela tiden, vissa jobbar deltid och vissa har barnen på heltid. Jag tror ärligt att alla gör det som de känner är bäst för sina barn och jag tror att de känner sina barn bättre än alla proffsen. 
    Ingen har rätta att säga vem av föräldrarna som ska vara hemma, ingen har rätt att säga hur länge man har råd att vara hemma, ingen har rätt att säga att du inte får jobba. Så länge ni tillsammans gjort beslutet hur er familj ska fungera. Och det är lätt för andra att peka finger och säga att man prioriterar sig själv framför barnet då man går på gym en timme. Men ibland behöver faktiskt föräldrar också en paus och en timme på gymmet kan vara det som behövs för att de ska kunna vara bra föräldrar resten av veckan. Man kan ifrågasätta sig själv, gör jag det här för mig eller för barnen? Men man ska inte underskatta fördelarna med lite egentid.

    fredag 24 oktober 2014

    En dag ur TIldes synvinkel

    Vår 2-åring är för underbar! Hon snodde min telefon igår och fick på kameran (ja, två åringar kan göra sådant nuförtiden) och sprang sedan runt och fotograferade ända tills det var dags att vila middag. Här är (en del) av de bilder hon tog:

     Vardagsrumslampan

     Tonys leksaker

     Mera leksaker

     Tildes favoritälva, Vinterlilja

     Tildes Scania

    Lego-kärran 

     Inte riktigt säker på vad det här är...

     Skafferiet

     Skafferiets lampknapp... lampan är på

     Barnvagnen vi har inne

     Lillebror

     Mamma

     Tonys sitter

     Dockans bärstol

     Lillebrors Tuggleksak

     Köksbordet

     Tildes böcker i soffan

    Tildes huvudkudde. Natt natt!



    måndag 20 oktober 2014

    Dumma dumma dumma

    Det är mycket just nu. Även om det här inte skulle ha slått emot släkten, så är det mycket nu.
    Jag hade precis bestämt mig, och Tobbi hade precis sagt att han stöttar mig. Mammaledigheten börjar ticka bort och jag måste ha en biinkomst om jag ska kunna stanna hemma med barnen. Annars går det inte. Vår ekonomi går inte. Ingen kan ju inbilla sig att man bli rik av att vara hemma med barnen. Så, efter många funderingar kring olika arbeten, studier osv så var det hemförsäljningen som nappade igen. Så för två veckor sedan gjorde vi upp ett muntligt kontrakt att jag börjar igen. Det blev ENJO även den här gången, så om du är intresserad av att ha en demo hör genast av dig! Jag ser fram emot det, även om jag känner mig stressad. Makens arbete är inte det lättaste att förutspå och ska jag börja jobba kvällar så måste han ju vara hemma. Och förutom allt jobb med att komma igång så måste vi även ta hand om två yrväder, fixa vardagen och förhoppningsvis hinna få klart garaget och terassen innan snön faller... igen.

    I allt det här blev vi dessutom förkylda. Men helt ärligt har jag inte hunnit bry mig. Bara några dagar efter att jag hoppat på ENJO igen så slog verkligheten emot. Hon, en släkting på makens sida, har fått cancer. Jag minns när han ringde och berättade. Jag var trött, stressad, hade inte hunnit äta på 10 timmar, förkylningen packade i kroppen och jag var på uruselt humör. Hela världen stannade. Eller, jag stannade, medan världen fortsatte rusa förbi mig. Jag grät och skrattade. Skrattade åt mina egna små problem. Vilka bagateller jag hade egentligen. Och jag blev förbannad och rädd. Rädd att två små i Tildes och Tonys ålder riskerade att bli utan mamma. Kändes verkligen hemskt.
    Och nu är rumban igång. Cellgifter, sjukhusbesök, maken hemma och passar barnen. Och för första gången får jag vara lite väl medveten om att cancer inte drabbar bara en person, utan så många. Släkten försöker finnas där, hjälpa de som är hemma. Men det är inte bara deras vardag som behöver lösas. Hans plats i det lilla familjeföretaget gapar nu plötsligt tom och någon måste ju hålla igång den lastbilen. Så det blir ett enda pusslande. Plötsligt måste maken jobba två veckor i rad istället för en, utomlands. Sen när han väl kommer hem så hoppar han in på den andra bilen. Och allt vi har planerat har suddats ut. Andra frågar vad jag har för planer nästa månad och jag vet inte ens hur jag ska få klarhet i vad som händer till helgen. Och barnet kruppar och sömnen har lyst med sin frånvaro alltför länge.
    Och jag biter ihop. Jag vill inte klaga, speciellt inte till maken. Han lider minst lika mycket som jag. Han är också där i jobbet, medan jag måste ha hand om sjuka barn. Han är också där i irritationen att inte veta hur vår vardag ska se ut. Han är också där då förkylningarna slår mot oss vuxna också. Så även om jag är så trött på att vara arg och så arg på att vara trött så biter jag ihop och låter honom sova. För någon av oss måste få chansen att hinna ikapp verkligheten.

    Och vad har det egentligen för skillnad att jag är så långt bortom sans att alla problem känns som berg och varje utmaning får musten att gå ur mej. Jag har i alla fall inte cancer, så det är inte mig själv jag ber om att ska få det bättre.

    onsdag 24 september 2014

    Första snön

    Då kom första snön hemma hos oss, i september! För min del får den gärna stanna, ser rätt mysigt ut, men sanningen är väl den att snön antagligen smällt innan lunch. Ja, nu är det nog inte sommar längre. Nästan så det inte ens är höst. 

    En bekant till mej sa att det borde vara 13 lördagar kvar till jul. Jag längtar redan. Har faktiskt köpt en julklapp. Haha! Måste ju passa på då man hittar. Och Anita vet ju hur mycket jag gillar nedräkningar, så nu börjas det ;)

    Det är inte mycket snö vi pratar om. Men det är åtminstone snö. 

    fredag 19 september 2014

    Fisksoppa

    Om nån hade sagt åt mej för 10 år sedan att jag frivilligt skulle koka fisksoppa så hade jag nog asgarvat. Men efter att ha bemästrat både grönsaks- och korvsoppa så kändes fisksoppa som ett bra steg. 
    Gjorde fisksoppan på sej, då Tobbi nästan tål den fisken. Lax är ett stort NoNo. Och har nu ätit den i två dagar. 

    Och hur lyder domen? Ja, nog gick det ju att äta, men tror det kommer dröja 10 år till innan jag gör ett andra försök.
     
    Någon som har ett gott recept på någon soppa?

    tisdag 12 augusti 2014

    Föräldraskap som "hobby"

    Läste just ännu ett inlägg om en moder som ammat sitt barn offentligt och sedan blivit utskälld av någon restaurang ägare. Så korkat! 
    Jag är verkligen less på attityden att småbarnsföräldrar är mindre värda än vanliga människor. Att det är okej att flasha brösten i reklamer, tidningar och stranden. Men inte då ens eget barn ska äta. Att det är okej att prata sig trött på militären eller en hobby man sysslar med. Men nämn inte dina barn i konversationen. Att man på Facebook får skriva tusen statusar om vad man äter, hur led man är måndagar och hur mycket man har tränat. Men inga statusar om barn, sömnlösa nätter eller barnmat, så tar jag bort dig från mitt flöde. Att det är okej att supa dig full och bete dig som ett barn. Men har du själv barn, ja då är det bäst att du slutar med att njuta av livet och gömmer dig där hemma tills barnen flyttat ut. 

    Det finns så många exempel. Och alla gör mig arg. Men lever ni en sådan vriden värld där man förlorar sitt värde få man blir förälder... Ja, då får ni nog allt ta bort mig från er vänlista. Då slipper jag höra på ert gnäll, som jag egentligen inte är så intresserad av ändå. 
    Som tur är så finns det minst lika många som intresserar sig för min vardag och är redo för barnprat. Jag är ju faktiskt hemma med barnen och min vardag innehåller 95% familjeliv. I gengäld så lyssnar jag gärna på hur ni har det. När det är så mycket barnprat i mitt liv så är det skönt att få höra om något annat ibland också. Och att få prata med en annan vuxen, med eller utan barn. 


    Tonys Dop

    Hittade skivan med dopbilder jag fått av pappa och lite tid för mig själv. Tog tillfället i akt och överförde bilder från både egna kameran och CDn. Så tänkte lägga upp lite bilder från 27 juli 2014 :) Blir mest bilder och inte så mycket text den här gången.
     
     Dopet börjar. Tony är väldigt intresserad av prästen.

     Inte det lättaste att hitta en bra bild på oss alla. Men det gick!

    Tony tyckte det bara var skönt att få vatten på huvudet. Precis som Tilde också gjorde på sitt dop.

    Nu var Tony Bo Ingvald Backström döpt.

    Tilde var så fin så!

    Familjefoto hemma

    Fyra generationer Backströms!
     
    Faddrarna med Tony. Lillkillen tycker det börjar räcka

     Släkten Bäck

    Det bjöds på tårta och fruktpinnar i värmen

    Gammelmormor sköter dopbarnet

     Tony nöjd i Morbrors famn

     Lite lek ute hann vi också med innan regnet kom


     Vår vackra (och alltid lite småskeptiska) son





    lördag 9 augusti 2014

    Fynda egna kläder

    Jag handlar gärna på loppis, speciellt till barnen. Kläderna på Barnloppis är ofta i bra skick och självfallet rena och hela. Men att köpa till mig själv på loppis är svårare. För det första tar det sådan tid att ens hitta något i rätt storlek. Och sällan vill man sedan ha det man hittar. Det ser trött och slitet ut, eller är helt enkelt inte ens egen stil. 

    Men i tisdags var jag på loppisrace i ytteresse och då ändrade jag åsikt om loppiskläder. Jag hittade massor! Jag tror att det beror på att när loppiset kommer så nära en så då tar många chansen och deltar. Många som annars inte lägger kläder på loppis. Och kanske man lägger lite nyare kläder än vad man annars skulle ha gjort? Så kändes det i alla fall. Många plagg stod det "nya" eller "använt en/få gånger" på. Och de såg verkligen nya ut. Sen hade jag också tur, för de vi besökte så råkade vara i samma klädstorlek som jag själv och det gjorde ju självklart att jag hittade mycket av min storlek också. Så, vad hittade jag då sist och slutligen?
    (Ursäkta att bilderna blev suddiga. Såg det först senare)


    Kompletterade Tildes klädskåp med nya t-shirts (o lite annat när hon kommit upp sig en storlek)

    Hittade inte lika mycket åt Tony. Han ärver rätt mycket av Tilde redan... Dessutom var jag inte på jakt efter kläder åt honom den här gången, utan just åt mig själv. 


    Vinterskor! Som nya!


    Och en hel hög med kläder åt mig själv! Mest i grått dock... Har shoppingförbud på gråskalan nu. 
    Efter att ha räknat ut vad jag betalat för kläderna så blev det ca 1,30€/plagg. Känns bra. Och sedan 5€ för skorna. Loppis då det är som bäst!


    Hittade också ett babyskydd till Tildes docka. Nu bär hon omkring på den hela tiden. Jag drömmer om att byta tyget i den, det är rätt sjabbigt. Kanske det finns tid för det i höst. 


    I lite omvänd ordning så har vi nu efter loppiset tömt vår walk in closet på kläder vi inte längre vill ha/inte går i. Ikeakassarna är det vi vill försöka sälja på loppis och plastpåsarna ska helt enkelt slängas. Tänk vad mycket skräp man kan samla på! Tur att det i loppisvärlden verkligen stämmer att en mans skräp är en annan mans skatt.  

    onsdag 6 augusti 2014

    Inga studier

    Det var tänkt att jag skulle börja studera i höst, som kulturmontör vid optima. Ett lite längre namn på utbildningen är ungdoms och fritidsledare inom kultur. Tänk vad det skulle passa mej! Jag hade fixat allt, kommit in på utbildningen och skulle bara besöka skolan för en studieplanering... Men det var också då det svängde.
    När jag intervjuades vid intagningen så pratade vi om barnen och hur jag hade tänkt lösa det tillsammans med skolan. Jag sa att jag ville studera lite lugnare första halvåret, så att Tony hinner bli 7-8 månader innan jag börjar studera på heltid. Det här förstod intervjuarna och de  sa att jag skulle kunna arbeta in saker hemma. Perfekt!
    Men när jag nu då kom till planeringen så lät det annorlunda. För det första hade de lagt största delen av de ämnen jag fått till godo I SLUTET PÅ ÅRET! Så när jag väl skulle KUNNA studera så då får jag en massa håltimmar och när jag inte ville studera, ja där har de satt in så mycket studier det bara är möjligt. Och det var det andra, allt jag får till godo skulle bli håltimmar i läseordningen. Och inte skulle jag få arbeta hemifrån heller, eller ta igen det senare. Allt skulle följas så som de hade gjort upp studieplanen. Jag frågade också om jag kunde ta med Tony till skolan, så jag kunde fortsätta amma honom men inte ens det kunde de lova. 
    Men det var nog redan innan den frågan ställdes som jag började inse att det här kommer inte att gå. Jag kan bara inte ha Tilde och Tony på dagis mellan halv 8 och halv 5, 5 dagar i veckan. Tony är ju bara tre månader! Tanken hade ju varit att studera mest hemifrån första perioden...
    Hon frågade hur gärna jag ville ha den här utbildningen. Och det vill jag ju! Mycket gärna. Men ena orsaken til studierna var att jag skulle få ett jobb där jag kunde vara hemma med barnen mer. Och nu skulle själva studierna bli det motsatta. Nej, då får vi nog ta och försöka igen om tre år. Utbildningen har nämligen bara en klass i taget så då jag hoppar av nu måste jag vänta på nästa klass. 

    Det här gör att våra kommande fem år kommer se väldigt annorlunda ut än vad vi först tänkt oss. 
    Men allt arbete som lagts på att komma in på skolan var inte för gäves. Jag har hittat en helt annan sida av mig själv och jag har insett att jag vill arbeta med saker som passar mig bättre i fortsättningen. Jag måste ha ett arbete där jag får vara social och jag vill ha uppgifter som innefattar planering och problemlösning. Ja, sånt jag är bra på helt enkelt. 

    lördag 2 augusti 2014

    Redo för hösten

    Läser en massa statusar på fb med sensmoralen "man får inte klaga på värmen". Men det får man väl visst det!
    Just nu sover vi dåligt - för det är för varmt
    Vi väcker varandra på nätterna, för vi sover så trångt, för vi flyttat ner i det svalaste rummet - för det är för varmt
    Tony är gnällig - för det är för varmt för bebisar
    Tilde är extra trotsig - för det är för varmt för småbarn
    Trädgårdsarbetet lider - för det är för varmt att jobba i solen

    Ja, jag kunde fortsätta. Men ni fattar vinken. Det räcker med värme nu. Jag är redo för hösten. 

    Men visst försöker vi njuta av värmen så länge den varar. 

    onsdag 30 juli 2014

    Ändrade matvanor

    Man kan milt säga att jag varit kräsen när det kommit till mat under min uppväxt. Men vartefter jag lagt till ytterligare ett år på min födelsedag så har jag börjat gilla mer och mer mat som jag förr vägrade att äta. En av dessa maträtter är soppor. 
    Jag vet inte vad det var som jag tyckte var så fel med soppor, kanske det satt ihop med något barndomstrauma. Men när jag nu är småbarnsförälder och ska förse tvååringen med husmanskost varje dag så har soppor blivit ett nödvändigt ont. För helt ärligt, de är lätta att laga och det är lätt att laga mycket av det. Och Tilde får vara med i köket! Soppor är helt enkelt bäst. 
    Idag blev det en korvsoppa och jag måste erkänna att den gjordes på enklaste möjliga sätt: 

    Ingredienser: några potatisar, en fryspåse med rotfrukter och lök, lite frysta ärter, lite frysta bönor, en halv korvkringla och sen kryddning med 2 buljongtärningar, 4 lagerblad och en  liten tesked  pepparkorn. 

    Potatisen tvättades (nypotatis) och delades i bitar. Tilde plockade i kastrullen under hela tillredningen. Korven drog jag skinnet av och delade i bitar. De frysta grönsakerna hälldes i kastrullen efter behag. Fyllde sedan på med vatten så att allt med nöd och näppe täcktes. Tillsatte kryddorna och lät sedan allt koka tills potatisarna var mjuka. 

    Jag äter alltid soppa tillsammans med bröd, gärna halvtorrt så man får doppa det ;) och jag äter soppan som den är. Tanken på att mixa soppor ger mej fortfarande rysningar. Nej, ingen färdigtuggad mat här inte. Stora bitar ska det va :)

    tisdag 29 juli 2014

    Dop

    I söndags döpte vi vår son i esse kyrka. Hans namn är nu Tony Bo Ingvald Backström

    (Dopbilder får komma senare då jag sitter vid en dator)

    Tony är något Tobbi alltid haft som favoritnamn. Och eftersom jag fick lägga mitt favoritnamn på Tilde så var det väl inte mer än rätt att Tobbi fick göra det samma (och sen tycker jag han ser ut som en Tony också). 

    Ingvald är Tobbis farfar och är troligen den som Tobbi också är mest lik till sättet. Han har haft stor inverkan på Tobbi under hans uppväxt och är utan tvekan ev väldigt viktig del av Tobbis liv. När Tobbi sa att han ville döpa Tony efter honom så kunde jag bara hålla med och min uppgift blev då att hitta ett sista namn som passade med de två ovanstående. 

    Bo skulle man kunna tro att kommer från min pappa Bo-Anders, men det är mer än så. Jag ser det som en förkortning av Boa, vilket alla som känner oss använder som tilltalsnamn på pappa. Pappa har många fina egenskaper och jag har alltid varit lite av pappas flicka så det kändes bra att döpa Tony efter honom. 

    Så där var de. Starka och stabila namn. Vilket jag tror kommer passa hans personlighet riktigt bra. 

    torsdag 24 juli 2014

    Trädgårdsblogg

    Den här bloggen har ju lite fått förändras iom att min tillvaro förändrats. Tidigare var det en byggblogg, nu kanske mer en familjeblogg (vilket gör att den går rätt trögt, då jag varken har tid eller viljan att dela allt som har med barnen att göra). Den har som sagt fått ändra fokus ett par gånger och jag tänkte att nu är det nog dags igen. Vi har nämligen börjat ta tag i vår trädgård nu och det händer mycket på utsidan. Så jag tänkte att jag skulle dokumentera lite av det.


    Vi har nu bott här i två år och så här har vår gård sett ut fram tills nu. Det har varit sand, lera, riktigt grovt grus och en massa massa byggnadsmaterial. Nu ska det ändra. Ja, vi har redan börjat. Men ni får ta del av en liten del i taget.

    tisdag 15 juli 2014

    Recept på dopkakan

    I mitt förra inlägg så berättade jag om mina tårtexperiment. Bakgrunden till dem är att jag nu känner, som den småbarnsförälder jag är, en viss press för att prestera till fester genom att göra mina egna tårtor. Visst, det är något som endast finns i det egna huvudet och man får ju själv välja om man lyssnar på den rösten eller inte (till Tildes 2 års födelsedagskalas hade vi glassbar. Inget slit där inte), men det kändes som om det var dags att ta sig ut i tårtdjungeln. Mina experiment blev sen så lyckat att jag i detta nu har Tonys doptårta i ugnen och medan den gräddar tänker jag nu återge receptet här.

    Recepten har jag tagit från den här och den här sidan för att sedan kombinera dem till det här:

    DOPTÅRTA MED BLÅBÄR, VANILJKRÄM OCH MARÄNGKRÄM

    BOTTEN
    För att minska på stressen så gjorde jag tårtbottnarna långt innan kalaset. Jag föredrar ändå att förvara dem i frysen tills det är dags att fylla dem. Därför finns också frysning och upptining som del av instruktionerna.

    375g ägg (ca 7 st)
    200g socker
    25g vanlijsocker
    rivet skal av en halv citron (kan lämnas bort)
    225g vetemjöl

    Såhär gjorde jag:
    Slutresultatet var tårtan med maränger på
    Ugnen satte jag på ungefär 170-180 grader (då vi har varmluftsugn, 20-25 grader varmare för er andra). Jag smörjde två formar med löstagbar kant i botten, men lät kanterna vara osmörjda, det påstås göra tårtorna mer jämnhöga. Kom bara ihåg att lossa kanterna med en kniv innan du öppnar formen.
    Jag ställde en metallbunke på min våg (har en bunke som hör ihop med kastrullen, men ni tar en som sedan ryms i vattenbadet) och sedan mätte jag upp alla ingredienser (utom mjölet) direkt i den, bara nollade mellan ingredienserna. Mjölet mätte jag upp i en egen bunke som fick stå vid sidan av.
    Jag la lite vatten i en kastrull och lät det koka upp, medan jag väntade rörde jag snabbt ihop innehållet i metallbunken till en jämn smet med hjälp av en elvisp. När vattnet kokade vred jag snabbt plattan till medelvärme och placerade metallbunken i vattenbadet (det är viktigt att det inte blir för varmt, då koagulerar äggen). Smeten ska värmas upp till 40-45 grader medan man hela tiden vispar kraftigt, jag använde elvispeln. När smeten nått önskad temperatur tas bunken ur badet och vispas tills den blir rumsvarm, tar ungefär 10 min. Jag hällde över allt i min "bakmaskin" och satte på 3-4ans växel så fick det sköta sig själv. När det blir djupa spår i smeten är den klar, då tog jag loss skålen från bakmaskinen så jag lättare kunde fortsätta.
    Mjölet ska nu siktas ner i smeten och röras ihop med hjälp av en slickepått (försökte använda bakmaskinen till det här också, men det klumpade sig för mycket. Manuellt är bättre). Rör inte mycket i onödan, då förlorar det volym.

    Jag fördelade sedan smeten på de två formar jag hade och sen snabbt in i ugnen. Efter 15 minuter var de klara, jag använde en tandpetare för att försäkra mig om att de inte var kletiga inuti. När jag fått dem ur ugnen så strödde jag lite socker på dem och lösgjorde tårtorna från formarna. Jag placerade ett bakplåtspapper över tårtan och placerade sedan ett stort skärbräde ovanpå för att sedan svänga dem.
    Bottnarna fick sedan svalna så, med botten kvar, för att inte torka. När de svalnat lösgjorde jag botten innan jag sockrade den sidan också och plastade in tårtan. Bottnarna fick sedan åka in i frysen för att vänta till önskat datum.


    Dagen innan kalaset:
    Jag tar ut de frysta tårtbottnarna ca 30 minuter innan jag ska fylla dem (medan jag väntar förbereder jag fyllningarna). När tårtan mjuknat så använder jag en tandad kniv för att skära upp den. För att underlätta det hela så ritar jag en linje med kniven var jag vill tårtan ska delas. Sedan skär jag enligt linjen, ungefär genom halva tårtan, och upprepar proceduren från olika håll tills hela tårtan är uppskuren.

    Det jag rör ihop medans jag väntar på att få skära upp bottnarna:

    BLÅBÄRSKOMPOTT
    1 liter frysta blåbär
    4 msk socker
    Socker och blåbär kokas upp i en kastrull. Låt puttra nån minut. Låt svalna i kylskåpet.
    (Räckte till två lager då jag hade en 24cm i diameters form)

    SOCKERLAG
    1 dl vatten
    1 dl socker
    Värms upp och rörs om till en klar vätska (jag gjorde det i micron, tog ut med jämna mellanrum och rörde om). Ställ sedan i kylskåpet för att svalna.

    VANILJKRÄM
    Här gjorde jag det enkelt för mig och köpte vaniljpudding som jag gjorde enligt anvisningarna på paketet. Vill ni göra er egen kan ni göra glasscremen eller vaniljkrämen enligt de recept jag redan nämnt.

    Sen till Monteringen av det hela:
    Ett tips jag fick från de andra bloggarna var att montera kakan inne i de formar jag gräddat dem i (alltså bara ramen) då blir de garanterat jämna och fina. Jag började varje lager med att pensla på sockerlagen. Sedan fortsatte jag med blåbärskompotten, men jag lämnade en liten kant ute vid sidorna så att blåbären inte skulle rinna ut och inte synas genom krämen. Sedan avslutade jag med vaniljkrämen. Sen nästa lager på och börja om från början tills alla lager tog slut. När tårtan var fylld tog jag av ramen och använde det sista av vaniljkrämen för att bre ett tunt lager runt och över hela tårtan, det här för att kapsla in alla smulor, och sedan in med tårtan i kylskåpet tills den stora dagen.


    På den stora dagen:
    MARÄNGKRÄM
    4 äggvitor
    3 dl strösocker
    saft från 2 citroner
    350g rumsvarmt smör
    Använde samma metallbunke som sist (det är vattenbad som gäller igen) och blanda äggvitor, socker och citronsaft i bunken. Vispa i vattenbad tills dess att marängen når 75 grader och du inte längre ser sockret i smeten. Ta bunken av vattenbadet och vispa tills marängen svalnat. Tillsätt sedan smöret, lite i taget. Vispa krämen helt slät. Plasta in och låt stelna i kylskåpet.
    (Om jag minns rätt så blir det rätt mycket över, så kan vara en idé att halvera receptet om du inte vill göra jättetjock utsida).

    TILL GARNERING: Maränger

    Tårtorna förses med ett yttre lager av marängkräm, jag gjorde sådär "dåligt jämnat" med flit, ville inte spritsa och orkade inte göra det superslätt. Tyckte ändå att det såg väldigt gott ut. Avslutade sedan med Maränger ovanpå (i mitt fall också de köpta, i recepten står det hur du kan göra egna).

    Det var min tårta det. En kombination av dessa båda. Nu till dopet funderar jag på att göra tårtan högre, och därför göra en ny fyllning med denna som grund. Då med en smaksatt créme fraiche. Ska se vad jag hittar i butiken då jag handlar ingredienserna för fyllningarna och garneringen.